Har ni noterat att samhället har börjat vältra över allt ansvar på oss medborgare?

I det välfärdssamhälle som våra föräldrar och deras föräldrar byggde upp var tanken att samhället skulle kliva in och hjälpa de svagaste. Sjuka, oföra, arbetslösa – det var statens skyldighet att hjälpa dem.

Så kuppade nyliberalerna sossarna, och eftersom arbetarrörelsen visade att arbetarna var starka när de bara organiserade sig, så hade den rika eliten kommit överens om att lansera individualismen som ideal.

Den individuella friheten var det som plötsligt skulle bli vägen till lyckan. Så översvämmades marknaden i början av 80-talet av ”förverkliga dig själv-böcker”, påhejade av de medier som alltid varit elitens främsta verktyg för att styra massorna.
Plötsligt var det ute med kollektiva rörelser, individen skulle äntligen få bli sin egen lyckas smed.

Valfrihet, löd det förgyllda, diamantbeströdda löftet om den nya tiden. Det gällde att bli en aktiv, engagerad samhällsmedborgare som själv tar ansvar för sin framtid. Vi skulle nu bli betrodda med friheten att välja själva!
Det är klart att några inte skulle ”välja rätt”, men det var ju i så fall för att de inte ansträngt sig nog, eller hur? Så de har ju sig själva att skylla …

Så blev det plötsligt den arbetslöses eget fel att den var arbetslös. Och servicepersonalen som med skattemedel tidigare var anställda för att ge service, blev ersatta av kontrollanter med makt att straffa dem som inte ansträngde sig nog.

Och det blev de sjukas eget fel om de inte blir friska i tid, för politikerna bestämde hur länge man får vara sjuk. Men folk blev ännu sjukare av det, så då bestämde regeringen hur många som får vara sjuka hur länge, så då var Försäkringskassan tvungna att friskförklara sjuka människor för att det ska se bättre ut i papperna som politikerna vill skryta med i valrörelsen.

När de människor som arbetar med denna sjuka hantering själva blir sjuka för att det är en så ovärdig behandling av människor vars enda ”brott” är att de blivit sjuka och inte tillfrisknat i tid, så förstår alla att det här är sjukt, ovärdigt och dyrt.

Ändå får det fortsätta, och det förespråkas ännu mer av samma medicin av Alliansen – och sossarna.

För ska vi granska valfriheten, vad det egentligen blev av den: Pensionerna – hur många är nöjda med det nya systemet, och att vi alla blev aktieägare över en natt? SJ – ett bolag blev 22; alla med en välbetald VD och vinstkrav. Sämre service, sämre underhåll, nedlagda linjer, sämre reklam för landet. Apoteket, har förvandlat en något så när seriös verksamhet till en svindlarnas marknad där staten – vi skattebetalare – tvingas betala för att landsbygden ska få någon service alls, medan privata företag skummar av vinsterna i städerna. Precis det som remissvaren varnade för när reformen skulle införas.
Bostadsmarknaden är ju bara en katastrof! När jag var barn hade varje kommun ett eget byggbolag som byggde när det behövdes. Idag har marknaden och den fantastiska valfriheten tagit över – med en enorm bostadskris och bostadsbubbla som följd, fördubblade hyror i förhållande till KPI, samt ett stadigt ökande antal hemlösa.

Jag ska inte trötta ut er med fler exempel. Men när vi nu ser att våra barn från att vara elever blev kunder i skolan, och nu börjar kommunerna dessutom lasta föräldrar som har barn med stora behov. Det är föräldrarnas fel när skolan inte uppfyller lagens krav, kan man konstatera av den här artikeln. Plötsligt är det där med likvärdig utbildning inte så viktigt längre.

Vad det handlar om är att skicka signaler; ”om ni bråkar för mycket så hämnas vi genom att ifrågasätta er som föräldrar”. Det är en vidrig form av subversivt maktutövande. För att spara pengar. Och för att de kan.

Det är sånt här så får mig att inse att Sverige är ett extremt land; här finner folk sig i sånt som skulle kunna starta revolution i andra länder.

Lämna ett svar