Så har mitt norska liv tagit sin början.
Jag kom till Norge utan att vara särskilt uppdaterad på norsk politik. Men Anders och Unnur, som jag bor hos, är också informationsnarkomaner. Nyhetssändningar från olika länder rullar på mest hela dagarna. Al Jazeera är en favorit, men det blir mycket norska nyheter också. Häromdagen var det direktsändning från en rättegång som är av riksintresse – inte minst för att det är en så absurd historia som främst rör Fremskrittspartiet – den norska motsvarigheten till Sverigedemokraterna.

Den före detta justitieministern Tor Mikkel Wara’s före detta sambo, Laila Anita Bertheussen, står åtalad för en räcka brott. Wara är representant för Fremskrittspartiet, och han efterträdde partikamraten Sylvi Listhaug på justitieministerposten sedan hon avgick efter att ha postat ett inlägg på Facebook som väckte folklig ilska. Hon skulle egentligen ha efterträtts av partiets förste vice ordförande, Per Sandberg, som var fiskeriminister i Erna Solbergs regering. Men Sandberg tvingades avgå sedan han rest till Iran tillsamman med sin flickvän, och därmed brutit mot den norska regeringens säkerhetsföreskrifter. Istället fick Wara bli justitieminister, men även det blev en kortvarig tjänst.

I november 2018 satte teatern Black Box Teater upp en samhällskritisk pjäs, ”Ways of Seeing”, där de beskrev hur samhället styrs av människor som lever i ”bubblor”. Pjäsen framställer samhället är splittrat och rasistiskt, och ställer obekväma frågor, som: Vilken samhällsklass kommer de ifrån, och hur lever de som fattar besluten i vårt samhälle? Hur förhåller de sig inne i bubblan till varandra och hur förhåller de sig till dem utanför bubblan?
I pjäsen visas det videobilder av några politikers hem, bland annat dåvarande justitieminister Tor Mikkel Wara’s hem; och de säger i pjäsen att de vill kartlägga nätverken som vill göra Norge mer rasistiskt.
Wara’s sambo, Laila Anita Bertheussen, blev upprörd och menade att hon hade valt att inte befinna sig i offentlighetens ljus; att teatern hade kränkt deras privatliv genom att filma deras hem. Bertheussen polisanmälde teatern och pjäsens upphovsmän, men polisen avskrev snabbt ärendet. Bertheussen klagade och fick medhåll från statsadvokaten, som beordrade polisen att ta upp anmälan igen.

Bertheussen skrev också en mycket skarp artikel som publicerades i Verdens Gang den 1:a december 2018. I artikeln skriver hon att varit på föreställningen; hur hon filmade delar av föreställningen precis som teatern hade filmat hennes hem, och hur hon blivit avhyst från teatern.
Det är emellertid förbjudet att filma en teaterföreställning utan tillstånd, så Bertheussen medgav med artikeln att hon begått ett lagbrott.

Kort efter artikeln publicerats började det komma hot mot paret Wara. Någon hade målat ett hakkors och ordet rasist på både parets bil och deras hus och det kom hotelsebrev. Pjäsens regissör, Pia Maria Roll, försvarade pjäsen och hävdade att de inte gjort något olagligt. Dessutom sade hon i en intervju att hon trodde att hoten var iscensatta för att ställa teatern i dåligt ljus. Statsminister Erna Solberg uttalade sig kritiskt mot teatersällskapet, och beskyllde dem för att göra det ännu tyngre att vara politiker. Justitieminister Tor Mikkel Wara sade att det inte bara var ett hot mot honom, utan mot hela demokratin.
Teatern och dess förfäktare beskylldes för att ligga bakom hoten och medierna var rätt hårda i sina fördömanden under ett par månader. Men även teatern och pjäsens upphovsmän hotades under den här perioden. Hoten kulminerade i mars 2019 då paret Wara/Bertheussens bil sattes i brand.

Men fallet fick kort därefter en högst oväntad vändning: polisen kallade in Tor Mikkel Wara’s sambo, Laila Anita Bertheussen, till förhör. Polisen menade att hon låg bakom en räcka hot – mot sin man. Orsaken uppges ha varit att hon ville ge sken av en upptrappad hotbild mot honom, antagligen för att väcka sympatier för honom och för partiet.
Laila Anita Bertheussen uppges också vara den som ligger bakom ett hotbrev mot säkerhetsminister Ingvil Smines Tybring-Gjedde och hennes man, stortingsledamoten Christian Tybring-Gjedde; också de medlemmar av Fremskrittpartiet, och även deras hus utpekat i videon i pjäsen.
Brevet var på bästa detektivromansvis skrivet med ord klippta ur olika tidskrifter – samma titlar som återfanns i Wara/Bertheussens hem. Även här anses motivet till hotbrevet vara att smutskasta ”vänstern” och de som stöttade teatern, samtidigt som det skulle skapa sympatier för Fremskrittspartiet. Enligt Filter Nyheter skall Wara ha avböjt videoövervakning av sitt hus, trots hoten. Om det stämmer är det lätt att misstänka att han åtminstone haft en misstanke om sin sambos agerande.

Rent konkret påstår åklagaren att Bertheussen från den 6 december 2018 till den 10 mars 2019 skickade hotelsebrev, åstadkom skadegörelse och startade bränder, allt för att skapa intryck av att någon som var inspirerad av teaterstycket Ways of Seeing låg bakom allvarliga hotelser mot landets justitieminister, beredskapsministern samt en stortingsrepresentant. Sammanlagt handlar det om sju olika hot.

I brevet som Bertheussen skrev den första december hänvisade hon till att hon valt att hålla sig undan offentlighetens ljus. När misstankarna plötsligt föll på henne visade det sig att det fanns orsak till att hon undvek offentlighetens ljus. Filter Nyheter snokade snart fram att Bertheussen vid tre tillfällen på åttiotalet dömts för förfalskning, stöld och bedrägeri och att hon suttit i fängelse och avtjänat straff för dessa brott. Hon har också gått i terapi för att sluta med sina bedrägerier. Det är kanske inte den mest lämpliga partnern för en justitieminister som representerar ett parti som anklagar invandrare för att vara kriminella. Ett par veckor sedan sambon förhörts för hoten riktade mot Wara, avgick denne som justitieminister.

Under rättegången har försvaret hävdat att det inte finns några bevis för att Bertheussen skulle vara skyldig, att det bara är indicier åtalet bygger på. Åklagaren menar att det står utom allt tvivel om att Bertheussen är skyldig.
Rättegången har direktsänts i radio och TV i Norge, så intresset för affären är stort.
Att det är Fremskrittpartiets representanter som innehar alla huvudroller kring den melodram som utspelat sig kring justiteministerposten är anmärkningsvärt ur ett svenskt perspektiv; det spekuleras kring att Jimmie Åkesson skulle kunna bli justitieminister i Sverige om det blir något nyval. Tanken svindlar. De norska erfarenheterna borde mana till besinning.
Nu är emellertid rättegången avslutad och dom väntas i december. Fortsättning följer således.

Om ni gillar mina rapporter från livets utkant så kan ni Swisha en slant till 0723 680054, eller sätt in på mitt Swedbankkonto: 8105-9,904 259 149-6. 
Ni kan också köpa mina bilder, utskrivna på papper eller duk, levererade till dörren. Ni finner många av mina bilder i mina många album på Facebook.

Om jag har norska läsare som uppskattar mitt arbete så går det utmärkt att sätta in en slant på mitt norska konto; Sparebank 1, Kontonummer: 9001.14.07608.

Tack på förhand – er omtanke håller mig vid liv. 

Lämna ett svar