Ja, då fick jag till sist svar på mina frågor från inköpsansvarig för SVT långfilmer, Agneta Perman.
Jag har kommenterat fråga för fråga, eftersom jag anser att Permans svar lämnar en hel del att önska.

”Hej Johan!
Jag har hela tiden velat svara på frågorna men det var en extra arbetsintensiv period du inledningsvis hörde av dig i. Jag trodde att det skulle vara mer effektivt att svara muntligt eftersom det är mycket info, och jag i min tur skulle kunna säkerställa att du uppfattat mig rätt. Både jag och växeln försökte ringa flera gånger men kom inte fram alls, vilket är väldigt märkligt.
Nu har jag i alla fall skrivit svar på dina frågor. Jag tar ett samtal om du vill. Men då får du gärna ringa upp så att jag får numret i min mobil och kan ringa upp dig. Du ska inte behöva betala för något långt samtal och det hoppas jag att du förstod även förra gången.
”Jag vill bara att du ringer så jag kan svara och lägga på och se telefonnumret i min display. SVTs växel har nog ganska stor vana vid att ringa utomlands så det måste vara något verkligt speciellt som gör att vi inte kommer fram.” 
Viktigt att bli rätt citerad.
Vill också påpeka att mina svar endast gäller lång spelfilm. Dokumentärer och tv-serier är det andra personer på SVT som ansvarar för.
Passar på att bifoga en skärmdump från SVTPlay på det långfilmsutbud man kan se idag. Vårt utbud på Play är lika viktigt som på våra tv-kanaler.
Med vänlig hälsning
Agneta”

1. Vad har SVT för inköpspolicy när det gäller långfilmer?

Att erbjuda ett brett utbud av olika slags lång spelfilm, språk och ursprungsland. Vi köper film på den internationella marknaden, i de allra flesta fall har filmerna visats på bio i sina ursprungsländer och i många fall även i Sverige. Vi ska visa film för publik som mest vill bli underhållen och för publik som är intresserad av film i sig och all variation den kan erbjuda.
När det gäller inköpt film så är ledtiden ganska lång från köp till visning av nyare film. Den kanske inte haft premiär i sitt hemland när den visas på festival. Den kanske ska gå på bio i Sverige först och göras tillgänglig på sk hemvideo, som nu är olika slags streamad video snarare än DVD:er, innan vi kan visa den. Därför är det en viss eftersläpning mellan beslut och visning när man tittar utifrån sändningsstatistiken. En förändring i inköpspolicy tar därför ett tag att slå igenom. Det är viktigt att ha i minne när du läser fråga 2.

Kommentar: Så spelar det någon roll när man visar filmerna om det är så att man ändå köper in film från företrädesvis USA? Förändringar i inköpspolicy – när har såna direktiv tagits? Det jag talar om i mina två artiklar är det filmutbud som SVT bjudit publiken på under de senaste femtio åren. Jag har bara begärt ut sändningslistor för de tre senaste åren, och de visar på ett oproportionellt stort antal amerikanska filmer. Men jag misstänker att det sett likadant ut, eller till och med värre under tidigare år.

2.  Den så stora delen USA-producerade långfilmer i förhållande till EU-produktioner; vad beror den på?

SVT (och de kommersiella kanalerna) hade länge exklusiva fleråriga avtal med större amerikanska studior (t ex Warner, Fox och Universal) om stor volym. Detta gällde både tv-serier och filmer. Avsikten var att få ensamrätt till nya serier och filmer som var ett bra komplement till de egna svenska programmen. Intresset för stor volym amerikanska filmer och serier på tv-kanal är generellt inte lika stort numera. Man vill helst handplocka sitt innehåll, inte bara få en ”hög med program” levererade varje år.  SVT har inte längre de här stora avtalen utan gör lite mindre paket då och då. Vi köper också internationell film av lokala nordiska distributörer och internationella försäljningsbolag. När det gäller film har det också visat sig att det inte nödvändigtvis är de nyaste filmerna som verkar intressera publiken mest. Lång spelfilm är numera väldigt lätt tillgängligt för den svenska publiken. Inte minst alla SVOD-plattformar (t ex Netflix, HBO, Viaplay, CMore) har ett stort utbud. Få bänkar sig framför traditionell TV just för att det kommer en långfilm. Utbudet av högkvalitativa tv-serier har exploderat. De har tagit en stor plats hos publiken. SVT:s programledning tycker fortfarande att långfilm är ett relevant utbud och eftersom film i sig är så brett så ska vi fortsätta att försöka erbjuda det bästa i olika kategorier. Jag tror att andelen USA-producerade filmer hos SVT kommer att minska av ovan nämnda anledning då det sista stora avtalet med en studio för vår del upphör efter 2020. Sen tycker jag man ska ha respekt för publiken och att många av dessa filmer uppskattas av dem.

Kommentar: Så vad som bekräftas här är alltså att SVT tidigare köpt in stora filmpaket från USA.
Nu är det tydligen inte lika viktigt längre – för att distributionskanalerna har förändrats.
Men vad hade man för inköpspolicy tidigare, och när ändrades den? De tre senaste årens statistik visar att i snitt trettio procent av filmerna varit amerikanska. Om det är så att SVT tidigare köpte ”stora volymer” från de stora amerikanska studiorna – innebär det att det sändes ännu fler amerikanska filmer förr?
Det vore intressant att se statistik från de senaste tre, fyra decennierna.
Hade man någon som helst insikt om att man förmedlade amerikansk propaganda? Eller var det meningen, innan nya distributionskanaler gjorde att människor själva i större utsträckning kunde välja sitt utbud?

Respekt för publiken?
Visst, men där kommer väl frågan om hönan eller ägget. Gillar publiken amerikanska filmer för att de bara ser amerikanska filmer, eller för att de är bäst? Om folk fick se fler filmer från andra länder kanske publiken skulle uppskatta dem mer – och få mer respekt för SVT?
Varje filmvetare känner till att det är en rätt stor skillnad från filmer från olika kontinenter. Sydamerikanska, asiatiska, europeiska och afrikanska filmer skiljer sig sig åtskilligt från den Hollywoodska dramaturgin. Om man bara sett Hollywoodfilm kan det vara svårt att uppskatta andra berättartekniker. Har inte SVT ett ansvar för att andra kulturers berättelser och berättarteknik också skall förekomma för att motverka kulturell likriktning?
Och den publik som uppskattar exempelvis afrikansk film – har SVT ingen som helst respekt för den delen av publiken?

3. Vad är det för prisskillnad för filmer från olika länder? Är valet av filmer en kostnadsfråga och hur stor betydelse får i så fall den ekonomiska aspekten för inköpen av film?

Det är definitivt en skillnad men den utgår mer från vilken publik filmen redan genererat innan TV. Det kan vara en kostnadsfråga och blir ofta en prioritering eftersom det är en fast budget.

Kommentar: Ett svar som inte säger någonting i förhållande till min artikel och frågeställningar. Jag undrade om det är en prisfråga som gör att SVT valt att köpa in så förhållandevis mycket film från USA istället för den mer närliggande Europeiska marknaden (och kulturen)? Filmer som Sverige genom EU-avgiften redan är med att finansiera? Vad kostar det att köpa in filmer från EU i förhållande till filmer från USA?
Om priset varit den avgörande skillnaden till att man tidigare köpt in ”stora volymer” från amerikanska bolag för att det varit billigare, så finns det en åtminstone en förklaring till att utbudet varit skevt – även om det inte förklarar bristen på medvetenhet vad det gäller propaganda.
Om det inte varit/är en fråga om priset, finns det all orsak att fråga sig varför utbudet varit så USA-dominerat när det gäller utländska filmer.

4. Har SVT någon koll på vilka filmer som finansierats av CIA eller US Army? Om så, hur många sådana filmer har SVT sänt?

Det är stor skillnad på om film har finansierats av någon part som haft betydande inflytande eller om man har använt sig av den parten för att göra research för manus eller för att få en autentisk känsla i filmen. De sista två sakerna är inte så ovanliga men det betyder inte att den tillfrågade kan påverka processen om inte manusförfattare eller producent vill det. Generellt är det inte något vi efterforskar däremot görs en bedömning av innehållet och om det kan utgöra påverkan.

Kommentar: Här vill jag hänvisa till en amerikansk bok i ämnet från 2017; National Security Cinema: The Shocking New Evidence of Government Control in Hollywood, skriven av Matthew Alford och Tom Secker.
”This is a book about secrecy, militarism, manipulation, and censorship at the heart of the world’s leading democracy—and about those who try to fight them. Using thousands of pages of documents acquired through the Freedom of Information Act National Security Cinema exclusively reveals that the national security state—led by the CIA and Pentagon—has worked on more than eight-hundred Hollywood films and over a thousand network television shows. The latest scholarship has underestimated the size of this operation, in part because the government has gone to considerable lengths to prevent data emerging, especially in the 21st Century, as the practice of government-Hollywood cooperation has escalated and become more aggressive. National Security Cinema reveals for the first time specific script changes made by the government for political reasons on dozens of blockbusting films and franchises like Transformers, Avatar, Meet the Parents, and The Terminator. These forces have suppressed important narratives about: CIA drug trafficking; illegal arms sales; military creation of bio-weapons; the interaction of private armies and oil companies; government treatment of minorities; torture; coups; assassinations, and the failure to prevent 9/11.”

Om det är så att inköpare på SVT inte känner till den boken så kan man ifrågasätta deras kompetens när det gäller att välja filmer för det svenska folket. Att avfärda det långtgående samarbetet mellan USA:s Department of Defense och Hollywood, med att det handlar om att ”få en autentisk känsla i filmen”, anser jag vara ytterst naivt.

5. Hur är det med TV-serier; har SVT någon koll på vilka serier/avsnitt som finansierats av US Army eller CIA?

Kan inte svara för serier, men min gissning är att det är samma svar som ovan.

Kommentar: Jag hänvisar till samma kommentar som ovan. Men med tillägget att över 1100 titlar fått finansiering av Pentagon – 900 av dem sedan 2005.
Om SVT menar allvar med att de inte skall sända propaganda bör de nog börja läsa på.

6. Bör det inte varnas för propaganda i dessa filmer och serier? 

Vi ska inte visa en film som har ett propagandasyfte.

Kommentar: Ändå görs det hela tiden? Fråga sju ger ett tydligt exempel.

7. Filmen Zero Dark Thirty var finansierad av CIA och manuset var bearbetat av dem. Ska SVT alls köpa in såna produktioner? 

För mig är det inte konstigt om producenterna vänder sig till CIA om man gör en film om hur CIA-medarbetare var med i jakten på UBL. Mig veterligen var filmen inte finansierad av CIA utom möjligen att det var CIA-avlönad personal som fanns tillgängliga för frågor för producenterna. Det tillsattes någon utredning kring detta i USA och det visade sig att det snarare var producenterna som legat i för att få tillgång till CIA-expertis genom att ge presenter och annat (The Guardian). Filmen ett case av att tortyr använts i jakten på USB något som inte uppskattades av CIA.

Kommentar: Filmen Zero Dark Thirty var vida omskriven redan 2015 för dess koppling till CIA – alltså tre år innan SVT valde att visa den. Att filmen inte uppskattades av CIA för tortyrscenerna är en ren lögn, eftersom CIA varit med och diskuterat manus redan innan det var färdigskrivet.
Så här skriver filmtidningen Deadline i september 2015:
”The CIA and the Pentagon regularly assist filmmakers whose scripts portray them in a positive light, while denying that same assistance to filmmakers whose scripts are critical of their operations. This happens even though the Supreme Court has ruled that it’s unconstitutional for the government to favor speech it likes while not showing the same consideration to speech that it dislikes. Now new CIA documents obtained by Vice show the extent to which the agency went to assist the filmmakers behind 2013 Oscar Best Picture nominee Zero Dark Thirty in its favorable portrayal of torture as a method of obtaining information in the hunt for Osama bin Laden.”

I filmmagasinet Hollywood Reporter rapporteras det:
”Calling it ”the biggest publicity coup for the CIA this century outside of the actual killing of Osama bin Laden,” Gawker reports that the memo, prepared by the CIA’s public affairs department after consulting with Zero Dark Thirty screenwriter Mark Boal during the film’s early development stages, contains multiple passages detailing requests that scenes in the screenplay be altered or removed entirely. Boal agreed to several of them.
Most notably, the original version of the Zero Dark Thirty screenplay depicted the film’s protagonist, Maya (Jessica Chastain), participating in the enhanced interrogation — i.e. torture — of a detainee suspected of harboring information that could help lead to Bin Laden’s whereabouts. 
”For this scene we emphasized that substantive debriefers [i.e. Maya] did not administer [Enhanced Interrogation Techniques] because in this scene he had a non-interrogator, substantive debriefer assisting in a dosing [i.e. waterboarding] technique.” The memo goes on to read, ”Boal said he would fix this.”
Another scene cut from the screenplay involved the use of a threatening dog during an interrogation scene.
”We raised an objection that such tactics would not be used by the Agency…Boal confirmed in January that the use of dogs was taken out of the screenplay,” the memo reads.”

Så med tanke på svaret på fråga nummer sex, skulle SVT aldrig ha visat en film som denna. Men den visades ändå av SVT, vilket väcker frågan om inköparnas utbildning och kompetens.

8. Varför visas det så få kinesiska, indiska, japanska filmer, trots att de är stora filmproducenter?
Vi kan absolut visa fler filmer från dessa länder. Det viktiga är att de är bra och har hög kvalitet. Det är jag och en person till som som tittar på film och bestämmer vilka som ska köpas in. Det finns alltså begränsade resurser för att bevaka en hel världs utbud, med tanke på hur många filmer som produceras. Vi har därför valt att åka till några utvalda festivaler. I någon mån speglar våra inköp därför vad som är tillgängligt på marknaden. Det är viktigt att filmerna är olika. En del länder med stor produktion har många likartade filmer.

Kommentar: Vilka är de utvalda festivalerna som SVT:s inköpare besöker, och vad har inköparna för direktiv?
”Att erbjuda ett brett utbud av olika slags lång spelfilm, språk och ursprungsland” skriver Agneta – men min genomgång visar att det är ett högst begränsat antal språk och ursprungsland.
Att filmerna är bra är väl en högst personlig uppfattning, och att filmerna bör vara av ”hög kvalitet” är väl självklart?
Att inköpen skulle spegla vad som är tillgängligt på marknaden, menar jag inte stämmer. Skulle det vara omöjligt eller ens svårt att köpa in fler filmer från Afrika, Kina, Japan eller Indien? Att filmerna är olika är viktigt, tydligen. Men inte att de skildrar olika kultursfärer? Så om filmerna bara är olika kan alla vara amerikanska?
Om det produceras tusentals filmer i Indien eller Nigeria så borde det väl inte vara så svårt att finna några olika, bra och högkvalitativa filmer?

9. Hur ser SVT:s inköpsavdelning för spelfilm på uppdraget att ”det utländska programutbudet ska spegla olika kulturkretsar och innehålla program från olika delar av världen”?

Vi tycker att vi gör det och hoppas i någon mån reducera den amerikanska andelen. Men uppdraget gäller för utbudet som helhet och det finns många olika typer av inköpta program.

Kommentar: Hela min artikelserie bygger på antagandet att SVT:s långfilmsutbud inte speglar världen i den omfattning det borde, när man ser till avtalet med staten. Att det under tre år knappt visats en enda film från världens största kontinent borde väl vara nog bevis. Att andra delar av SVT:s utbud skildrar olika delar av världen, hjälper inte så mycket när det fortfarande domineras av angloamerikanska program, där företrädesvis engelsktalande programledare berättar om den övriga världen. Om en vietnames berättar om sitt land kan man förutsätta att det blir en annorlunda berättelse än om man låter en engelsman eller amerikan berätta om Vietnam.
Vad vi då ser är ett ohöljt exempel på kulturimperialism; när människor från en kultursfär skall tolka en annan kultursfär.
Och om alla andra avdelningar för SVT:s inköp har samma inställning; att andra delar av det totala utbudet väger upp att just deras avdelning köper mycket material från samma land, är det stor risk att det blir ett skevt utbud totalt.

10.Varför har SVT dessa båda år inte sänt en enda film från Afrika söder om Sahara och bara en film från hela den kontinenten?

Vi har gjort andra prioriteringar.

Kommentar: Jo, att SVT gjort andra prioriteringar är uppenbart. Frågan är hur dessa prioriteringar stämmer överens med avtalet med staten?

11. Kan Hollywood betraktas som en maktsfär, när så många av dess filmer är finansierade av USA:s statliga organ?

Vilka filmer finansieras av USA:s statliga organ i ren produktionsfinansiering? Mig veterligen finns det väldigt lite statlig finansiering i USA om man t.ex jämför med Sverige.

Kommentar: Återigen kan jag inte låta bli att förvånas över den naivitet som uttrycks.
I ett memo från 1943 konstaterar OSS, föregångaren till CIA, att “The motion picture is one of the most powerful propaganda weapons at the disposal of the United States.” 
Jag hänvisar återigen till boken National Security Cinema som visar att DoD varit involverade i över 800 av Hollywoods spelfilmer sedan andra världskriget.
Skillnaden mot den svenska filmfinansieringen är förhoppningsvis att den svenska staten inte använder filmindustrin som en propagandakanal, dels att svenska filmer inte alls försöker skönmåla den svenska försvarsmakten som USA gör?

12. Om så stor andel av de filmer som SVT visar kommer från USA och därför beskriver kommunism och socialism som onda ting; vad får det för långsiktiga effekter på en befolkning som ständigt utsätts för den formen av propaganda?

Vilka filmer menar du?  Jag tror att tv-publiken kan tänka själv.

Kommentar: Är det verkligen ett seriöst svar från en person som ansvarar för filminköpen för ett lands public service?! Att de inte behöver tänka på eventuell propaganda eftersom att ”publiken kan tänka själv”?
Sveriges försvarsminister, Peter Hultqvist, låter inte ett tillfälle gå honom förbi när det gäller att varna för rysk propaganda.
När det gällde dokumentären ”Ukraina – revolutionens mörka sida”, av den franske filmaren Paul Moreira, var SVT noga med att inte sända den inköpta dokumentären eftersom det kunde vara propaganda.
Men när det gäller eventuell amerikansk propaganda skall alltså publiken tänka själv?

13.Vad får de för bild av kommunism och socialism och är den bilden med ”sanningen” överensstämmande?            

Vilken sanning? Se fråga 12.

14.När det gäller andra värderingar som framförs i Hollywoodfilm – har inte SVT ett ansvar för den kulturella prägling som sker via underhållningsfilmer? Synen i USA på exempelvis aborter, äktenskap, nakenhet, dödsstraff och liknande värderingar, skiljer sig från de svenska. Är det inte risk för att den kulturimperialism som Hollywood står för, kan erodera ”den nordiska kulturgemenskapen”?   

SVT har ett ansvar att utifrån uppdraget visa en bredd av filmer och välja det mest relevanta och intressanta. Svensk film har en särställning. SVTs utbud utgör en delmängd av all film som svensk publik exponeras för. Vi visar mycket svensk och nordisk film för att den ligger nära publiken och det kan möjligen fungera som komplement eller motvikt till s.k. Hollywoodfilm beroende på hur man ser på eventuella budskap.

Kommentar: Att SVT visar främst svenska filmer är självklart. När det gäller övriga norden så står våra grannländer för knappt fem procent av utbudet. Hur det skall kunna mäta sig med de trettio procent amerikanska filmer kan man förstås bara spekulera kring.
Syftet att ”stärka den nordiska kulturgemenskapen” är tydligen betydligt lägre prioriterat än att stärka ”den svenskamerikanska kulturgemenskapen”. 

15.Borde inte SVT se till att svenska folket får en så bred bild av världen som möjligt även genom spelfilmer?

Jo. Och jag tycker att vi gör det även om bilden kan bli bredare. Är det någon specifik film du själv saknar?  

Kommentar: Nej, det är inte en enskild film jag saknar. Jag saknar filmer från alla de länder som inte alls representerats i SVT:s utbud. Det är orsaken till varför jag alls skrivit den här artikelserien.

Jag har skickat mina kommentarer till Agneta Perman. Om hon besvarar dem återkommer jag.

Det ligger många timmars arbete bakom den här artikelserien. Den har erbjudits till flera svenska medier men ingen har visat något intresse. Jag har därför valt att lägga upp den helt gratis på min blogg.
Oavsett om du tycker om den eller inte, men anser att det är viktigt med fri journalistik som inte filtrerats genom massmediernas gatekeepers, så kan du stödja min fria penna genom att Swisha en slant till 0723 680054,
eller sätta in en slant till bankkonto: Clearing: 8105-9, kontonummer: 904 259 149-6.

Kom ihåg: Jag står för fri journalistik för jag skriver och berättar oavsett om någon vill köpa mina artiklar och vare sig du gillar det eller inte.
Tack på förhand – varje krona är ytterst välkommen.

Lämna ett svar